Min historia
Min pappa – och smaken av Portugal.
Lissabon · färg · hav
Min pappa föddes i Lissabon och växte upp med den portugisiska maten nära inpå livet. Färsk fisk, grillad kyckling, kött, ris, sallad och framför allt marinader som fick ta plats.
I början av 70-talet lämnade han Portugal. Han gav sig ut till havs och hamnade till slut i Stockholm.
Lissabon · till havs · i början av 70-talet
Han kunde egentligen inte laga särskilt många rätter. Men de han kunde – de lagade han till perfektion.
Hans piri-piri-kyckling. Kött som låg och drog i två deciliter olivolja, vitlök och kryddor, serverat med pommes och alltid ett ägg ovanpå. Den syrliga salladen. Rispuddingen till efterrätt.
Och så brödet.
Det fanns alltid bröd. Min pappa kunde nästan inte äta någonting utan en bit bröd i handen. Brödet var inte bara något som låg bredvid maten – det var en del av själva sättet att äta.
Att dra brödet genom marinaden, röra runt det i olivoljan och få med sig de sista smakerna från tallriken var centralt. Det fanns ingen marinad kvar som fick gå till spillo.
Det fanns alltid bröd
Det fanns ingen marinad kvar som fick gå till spillo.
Vitlök doftade alltid i köket
Hemma hos honom doftade det nästan alltid vitlök. Han lärde mig tidigt att man aldrig kan ha för mycket vitlök.
Maten var också hans sätt att hålla kvar kontakten med Portugal. Han pratade om maten, mindes smakerna och drömde sig tillbaka. Fado spelades ur stereon och någonstans mellan musiken, dofterna och berättelserna fanns en ständig saudade – den portugisiska längtan efter något man saknar.
Fado · saudade · dofterna
Det var nog där mitt eget matintresse började. Jag började försöka förstå hur han lagade maten och återskapa hans rätter. Problemet var bara att recepten sällan fanns nedskrivna. De fanns i hans huvud. Så jag fick prova mig fram, smaka, ändra och försöka komma så nära hans mat som möjligt.
Det är en stor del av varför jag startade Portugal på tallriken. Jag vill ta det jag fick med mig från min pappa, kombinera det med min egen nyfikenhet på portugisisk matkultur och dela det vidare.
Mat är en del av familjen
Vid bordet.
I en portugisisk familj är maten sällan bara något man äter. Den är något man pratar om, planerar och samlas kring.
Efter lunch kan man redan börja prata om middagen. Vad ska vi äta ikväll? Ska vi grilla? Finns det fisk hemma?
Och när maten väl står på bordet handlar det lika mycket om människorna runt bordet som om maten. Brödet går runt. Marinaden ska fångas upp. Tallriken ska helst inte lämna bordet med de goda smakerna kvar.
Det är den delen av Portugal jag vill fånga på tallriken.
Från kontot
Sidan växer fram sakta men säkert — recept, guider, en kommande egen piri-piri-sås och ett skafferi där vi tipsar om råvaror vi själva använder. Det mesta delar vi först på Instagram: @portugalpatallriken.